Jag e så trött på vintern nu. Saknar den "vanliga" vintern med 5-6 plusgrader och regn. Det känns ju inte som någon global uppvärmning precis. Snarare istid i antågande. Hoppas att det blir lite varmare snart.
Var ute och kammade Meja idag. Hon har börjat fälla alldeles förfärligt. Jag kammade och kammade. Det blev en bärpåse ganska snart men efter en 15 minuter fick jag sluta för jag höll på att förfrysa mina fingrar. Meja som inte riktigt gillade att bli kammad blev glad att slippa förstås. Men jag får försöka kamma en stund varje dag. Annars kommer jag snart att drunkna i hundhår.


Jag längtar efter sommaren!

Aron kom hem igår kväll. Så idag var vi och hämtade upp Linnéa. Först gick vi en promenad med hundarna i det iskalla men soliga vädret. Sedan  åkte vi till Freeport för att hon eventuellt skulle köpa lite träningskläder. Vi var runt och tittade i några affärer men hon hittade inget kul. Jag kände mej som en hårboll efter att ha kammat hunden och höll mej lite på min kant. Frågade Aron hur jag såg ut men han tyckte jag var ok. Eller inte värre än vanligt som han uttryckte det..
Efter Freeport åkte vi till Willys för att handla. Där stötte vi på Annika S. som jag inte pratat med på länge! Kul att se henne! Jag fick en bamsekram och hon fick givetvis ett hundhår i munnen, stackarn! Så ok var jag. :-(
Ja, ja, det är väl bara att gilla läget.
När vi åkte hem med Linnéa passade jag på att gå en sväng i skogen hemma hos henne. Man blir lite avundsjuk på att ha skogen precis bakom huset måste jag säga. Tänk vad mysigt det kommer att vara där till sommaren!
Vi käkade korv och mos till middag idag, jag och Aron. Hur gott är inte det! Jag köpte en bigpac med långa korvar på Willys, sådana där goda som man kokar. En stor kastrull med potatismos och 8 korvar gjorde jag. Det var inte mer än lite mos kvar när vi ätit. En riktig höjdarmiddag.
Nu har jag vaknat till efter en tupplur på soffan. Dekodern har pajat så jag har bara 1:an, 2:an och 4:an och nån mer kanal för tillfället.
Kollade på ett program från Canada om en familj som fick en son på 50-talet med Downs syndrom. Inte riktigt som det är nuförtiden kan man säga. Han var 2:a barnet och föräldrarna adopterade en flicka några år senare. Den här pojken blev omplacerad till en annan familj efter några år för det blev för jobbigt. Men dottern tyckte det var så förfärligt att hon lovade hämta hem honom när hon blev vuxen. Det gjorde hon också. Filmen handlade om den här familjen i nutid och den adopterade dottern som hade hållit sitt löfte gentemot sin bror. En riktigt fin film som jag inte kunde sluta titta på.
Men sen somnade jag visst..