Söndagen blev ganska händelserik trots att inte så mycket var planerat. Carina fyllde år och jag hade bestämt mej för att åka och fira henne om dom nu skulle vara hemma vill säga. Jag väckte Aron och han ville följa med förstås! Bäst jag ringer Linnea också tänkte jag. Men dom var tvungna att åka till stan och fixa med det sista.
Carina och Leo skulle vara hemma och ingen skulle komma till dem så det passade ju bra om vi kom då!



Denna fantastiska semletårta fick vi på kalaset. Det enda jobbiga med den var att först bjöd hon på hembakat bröd precis urtaget ur ugnen! Vi åt så vi höll på att storkna!
Jag, Carina och hundarna gick en promenad i skogen efter maten och det var nog tur det. Annars hade vi inte behövt ta bilen hem. Det hade bara varit att rulla iväg! Aron och Leo tog en tupplur på soffan under tiden.
Tack för trevligt kalas!


Ojdå, en sommarbild på Texas, Tequila och Meja.

Vi hade tänkt att åka hem och fixa efter kalaset men det blev ändrade planer. Björn och Linnéa hade en jättestor garderob kvar i lägenheten och ingen som kunde köra. Så vi fick snabba oss hem med hundarna. Ta ur buren och lägga ner gallret där bak i bilen. Aron fick göra en snabbpackning och så for vi iväg till Bergsjön för att hämta garderob.
Det var ett riktigt "schabrak" - en stor garderob i vinkel med en hel massa dörrar i glas. Som tur var allt annat klart och jag, Aron, Björn, Linnéa och Björns bror Jens lyckades tillsammans baxa in hela lasset i min (Ibland e det bra att ha stor bil!) Cheva-van. Sedan "knökade" vi ihop oss och åkte för sista gången från Björn och Linnéas lägenhet i Bergsjön. Vi kunde pusta ut efter att ha fixat in alla väggar, hyllor och dörrar i bilen. Medan vi lastade hade det börjat snöa alldeles förfärligt och när vi skulle ut från gården där vi stått parkerade fick jag ta sats för att inte fastna med bilen i snön! Men allt gick vägen som tur var!
Först släppte vi av Jens i stan och sedan Aron på stationen. Han skulle med bussen till Motala och lumpen igen. Efter det blev det plats så att vi kunde sitta normalt i bilen igen.
Vi kom hem till slut och vi lastade av hemma hos Linnéa och Björn i värsta snöstormen.
Sensmoralen blir väl att man skall inte flytta för ofta för det är så jobbigt!


Hoppsan, ett sommarkort till! Jag längtar efter sommar!